Dala Gille

Under respektive år finns (kronologiskiskt ordnade) referat från tidigare
2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018,
2019, 2020, 2021, 2022, 2023

Referaten från träffar under 2024

(senaste träffen överst)

Peoria traditionen det tionde året

Söndagen den 3 november

Vi var cirka 30 medlemmar i Dala-Gille som än en gång fick uppleva dessa passionerade musiker med stark kärlek till jazz.

Med sin energi och kreativitet tar Peoria jazzband lyssnarna med på en resa till jazzens gyllene era. Med sina svängiga rytmer och melodiska improvisationer sprider de glädje och underhållning till sin publik. Det är en njutning att lyssna på Peoria.

Dala-Gille blev också hedrade när dom spelade ”Kullerullvisan” i jazztappning och det uppskattades med vinkningar och applåder.
Därtill Radissons omtyckta generösa buffé med både sallader och förrätter till huvudrätt och desserter. Det finns något för alla inklusive vegetarianer och de som har allergibesvär.

En minnesvärd eftermiddag som vi gärna återvänder till.

Text: Bibbi Löfstrand

Peorias sångerska Rosemarie Simonsen sjungandes Kullerullvisan för oss, jazzigt kompad av Peoria

Åke Petterson med sin Eva och Inger Bernholdsson Göran Rebenius och Anna Archer

Bibbi Löfstrand och Ove Gustafsson funderar . . . Mia Åberg och gillevärden Ollas drar vinnarna i lotteriet

Sigge Björklund och Margareta Eriksson

Janne Ekman, Sven-Erik Grönkvist och Bryndis Borgen

Roy Olsson och Inger Björklund

Rolf Larsson med sin vinst. Även Göran Rebenius några bilder upp var en vinnare

Foto: Ollas Ann-Mari och Bibi Löfstrand

Göteborgs Remfabrik och lunch på Jacy’z

Tisdagen den 1 oktober

Ett 30-tal medlemmar samlades och fick en mycket intressant guidad tur på Remfabriken i Gårda. Man tillverkade från början remmar som användes till att driva olika maskiner med. Fabriken startade omkring 1870 och eldhärjades 1900 varefter nuvarande trevåningsbyggnad stod klar 1901. Den ångmaskin som från början drev fabriken ersattes 1914 av en kraftig elmotor.

Den ursprungliga maskinparken inklusive remdriften av maskinerna från början av 1900-talet finns kvar och fungerar, en stor mängd vävstolar, tvinnmaskiner, varpor och bomställningar.
En av vävstolarna fick vi se i drift och imponerades av den sinnrika mekaniken och förfärades över det oväsen den förde.

Väldigt lite har förändrats sedan sekelskiftet och efter att produktionen upphörde 1977 har fabriken bevarats tack vare entusiasterna i Föreningen Göteborgs Remfabrik. Fabriken är idag byggnadsminnesförklarad av Riksantikvarieämbetet.

Efter den intressanta visningen begav vi oss till det närbelägna hotell Jacy’z där vi under trivsam samvaro blev serverade en välsmakande lunch och kaffe med kaka.
Här berättade även vår gillevärd, Ollas Ann-Mari, om kommande aktiviteter under hösten

Efter lunchen fick vi en visning av hotellet, som har fyra restauranger, ett antal pooler och barer. Även en stor lokal med scen finns som har olika live-underhållningar.
Imponerande var det lyxiga Pam’s Pool Deck & lounge, en takbar och pool på våning 27–28. Här hade man en fantastisk vy över Göteborg!

Text: Ingvar Ericson

Vävstolar i mängd

Bandvävstol

Vår guide berättar om fabriken

Intresserade besökare

Tvinnmaskin

Bandvävstol

Väntan på hnuvudrätten

Huvudrätten har anlänt

Fortsatt saervering

Baren på våning 27

En pool med utsikt över Göteborg
Foto: Ingvar Ericson

Höstmöte hos Hans Tranberg

Onsdagen den 28 augusti

I Linnarhult nära Hjällbo bor Dala Gille-medlemmen Hans Tranberg. Årets höstmöte hölls på terrassen till hans rymliga och hemtrevliga villa, gränsande till naturreservatet Lärjeåns dalgång som är ett naturskönt område med lummig skog och rikt växt- och djurliv.
Dit kom några av Gillets medlemmar med bil medan andra färdades kollektivt längs riksväg E45 med buss X3.

Inte folkdräkt, men huvudbonad, var anbefallt denna gång och alla hade hörsammat uppmaningen. Där fanns allsköns fantasifulla skapelser bland damerna och herrarna hade anammat den franska looken med baskrar, randiga tröjor och knävelborrar.
På schemat fanns korvgrillning, boulespel, poängpromenad och naturligtvis mingel i största allmänhet. Någon brist på leklust kunde inte spåras – möjligen endast hos värden som slavade vid grillen en stor del av tiden.

Undertecknad som fastnat för poängpromenad blev ordentligt trött i fötterna, för slingan var flera kilometer lång och gick genom både hage, hed och lövskog. En del även där tågen förr gick på Västgötabanan, som nu är gång- och cykelväg. En bro över Lärjeån passerades också.
Frågorna som ingick i promenaden var luriga. Vi lämnar ämnet.

Efter höstmötet, som var snabbt avklarat, blev det prisutdelning. Vinnare i samtliga grenar belönades med choklad. Alla fick tröstpris i form av smörknivar i trä, täljda för hand av värden själv.
Bästa priset, tycker undertecknad som provsmörat frukostbrödet och tilldelat smörkniven fem fyrar av fem möjliga.

Text: Margareta Eriksson

Anna och Trevor Archer

Kerstin Öjerskog fick pris för finaste hatt

Foto: Birgitta Edgren.

Dalaträff 2024

Söndagen den 23 juni

I år var det dags att se Skinnarspelen - den underbara pälsen i folkparken Orrskogen. Den ges bara i midsommarhelgen, så Gillet fick anpassa sig. Normalt ses vi i Dalom i början av juli.

Ett 40-tal medlemmar med gäster samlades mitt på dagen för att inta en riklig sillunch, där varken köttbullar eller prinskorv saknades.
Därefter presenterades pjäsen av årets regissör, malungsbon tillika getbonden Täpp Lars, skinnarspelsskådis i nästan 40 år. Det var skinnfabrikörerna som på 60-talet tog initiativ till ett bygdespel, då Leksand hade Himlaspelet och Nås Ingmarsspelen, som Gillet besåg förra sommaren.

Författaren Rune Lindström skapade berättelsen om den ogifta rika och elaka bonddottern Brus Britta, vars liv till slut hamnade i vandringmannen Lustig Pers famn. Huvudrollerna spelades med den äran av sångerskan Sonja Aldén och musikalartisten Jakob Stadell. Men det var nog underbarnet Sidney Modh som knep publikens, åtminstone mitt, hjärta.
Sjuåringen? gestaltade den föräldralösa lillpigan Lisbet från Lingärde.
De fem skinnarna hade framträdande roller och sjöng och showade som proffs, vilka några är. Ensemblen består för övrigt av minst 40 bybor från skolbarn till fullvuxna.
Musiken måste nämnas. Skapad av jazzmusikern Jan Johansson och framförd av fem eminenta arvtagare till legenden Arne Domnerus med vänner. Dessa stod för musiken under 35 år.

Föreställningen spelades med värme och humor, som smittade av sig till publiken. Och till sist bröt solen fram.

Text: Birgitta Edgren

Skinnarna showar

Brus Britta gestaltad av Sofia Aldén och till höger Lustigs Per gestaltad av Jakob Stadell

Lillpigan, föräldralösa Lisbet, gestaltad av Sidney Modh, tillsammans med Lustigs Per

Byfolket dansar

Brus Britta med sina äldsta hjon

Bybarna samlade runt Lustigs Per/Ko Pelle

Kärleken segrar ändå till slut

Foto: Birgitta Edgren och Ollas Ann-Mari

Vårfest med Årsmöte på Piren

Fredagen den 19 april

Det var en kylig fredag, lite aprilväder, lite mittemellanväder – så vad ska man ha på sig, vårklänning, kortärmad skjorta eller?
Då passar Folkdräkt – som alltid – och visst blev det dekorativt framför standaret. Vi var som synes fem att anamma den tanken. Det gav stämning till Årsmötet i Dala Gille.
Många var vi där, femtiosex personer, Mitt i Älva, på River Restaurant On The Pier. Det var mycket vackert dukat och Vårblommor var temat vid bordsplaceringen.

Gillevärden Ollas Ann-Mari hälsade alla välkomna och presenterade dagens entertainer Ingmarie Juliusson, som tillsammans med oss sjöng ”vår” sång Dalarna i mitt hjärta.
Gillets ordförande Birgitta Edgren, skötte sedan klubban föredömligt under årsmötesförhandlingen. Två styrelsemedlemmar avgick, Helena Andersson och Björn Skog. Vi välkomnade Trevor Archer, närvarande, och Mia Ågren, ej närvarande, till styrelsen.
Nytt för i år, var att årsmötet avslutades med en parentation över de medlemmar, som lämnat oss under året. Till tonerna av Gammal Fädbodpsalm tänkte vi på dem.

Efter mötet serverades ”Dagens fångst”, huvudrätten vid lunchen. Det var en utsökt torskfilé med tillbehör.

Sedan fick vi lyssna till flöjtisten, sångerskan, musikpedagogen och kantorn Ingmarie Juliusson, som underhöll oss så trevligt. Flera av låtarna hade anknytning till Dalarna och när hon spelade Visa från Utanmyra på sin flöjt, såg jag flera som blundade och tänkte sig upp till ”sitt” Dalarna. Det var så fint.

Helena Andersson avtackades med en blombukett för sina insatser i styrelsen. Kaffe serverades. Lotteriets vinster fann flera lyckliga vinnare av Falu Röd och Falu Vit.
Som avslutning berättade Birgitta, att vi hade fyra nya medlemmar, som deltog i träffen. De förärades alla en Dalapin.

Vilket härligt slut på en trevlig Vårfest med Årsmöte!

Vid datorn: Ollas Ann-Mari

Vid Gillets standar de välekiperade kullorna Margareta Eriksson, Ollas Ann-Mari Grönkvist, Birgitta Edgren, Inger Bernholdsson och Ingrid Lidman

Nöjda medlemmar

Birgit Ljungmark och Bengt Nyström vid den blommande ginsten

Vid Birgitta sitter Rolf, Anita, Gerd och Nils

Brendljuga underhöll Ollas vid bordet

Vår kassör Ingvar satt mellan ingifta damer i Gillet: Senja, och Marianne

Välljudande toner från Ingmaries flöjt

Foto: Bibbi Löfstrand, Birgitta Edgren

Vinprovning

Fredagen den 15 mars

Vinkännaren Ola Holm delgav Dala Gille sina kunskaper om viner från östra Spanien en marseftermiddag i Masthuggets Hus. Nästan 40 medlemmar hade lockats till detta evenemang, kanske lättare träffas på eftermiddagen än kvällen, när man är senior. Det var samma på februariträffen. Men självklart drar väl programmet också.

Styrelsens Bibbi Löfstrand stod för planering av läckra snittar på assiett och hela styrelsen stod för tillverkning och dukning med fyra glas per person. Förberedelserna gick med en rasande fart och var klart i god tid. Kvällens huvudperson med lärarförflutet kom också i tid och hällde upp smakportioner med hjälp av sin sommelierpraktikant Anna.

Ola Holm och hans sambo, som ej kunde närvara, skaffade vingården Casa Amytis i Requena nära Valencia för drygt tio år sedan. Först två hektar som gav tio ton druvor och 6000 flaskor vin. Nu omfattar gården sex hektar och har gett 24 ton druvor, men ej förra året 2023, då torkan minskade skörden till 14 ton.
Det går åt 1,2 kg druvor till en flaska vin. Konstbevattning saknas. Deras vingård producerar naturvin, vilket innebär ingen tillsatt odlad jäst, utan bara den jäst som finns i druvskalet.

Så långt i föreläsningen hade vi doftat och även smuttat på det vita, som var smakrikt och fruktigt. Tre druvor Lyra Godello, Treixadura, D. Blanca ingick och gav smak av citron, gröna äpplen och melon. Njutfyllda kommentarer hördes.
Det första röda Baile Mencia, hade mycket doft och smak. Sen kom ett rött blandvin av druvan Bobal och Monastrel, Även detta hade mycket doft och smak. Till sist smakade vi Bobal Barrica Blues, vilket lagrats tre år på ekfat. – Oj så mycket smak!

En vinstock kan bli 120 år, och dom yngsta och äldsta är känsligast för påverkan.
– Precis som hos människan, påpekade Ola Holm och delade ut beställningsblanketter.
Små producenter får oftast högre kvalité och därmed högre pris. Dessa viner betingar ett pris om lägst 170 kr flaskan.

Pratet stod högt i tak, spottkopparna stod nästan oanvända och ingen hade bråttom hem.

Hans, Ove och Björn dukar

Hans Tranberg sköter insläppet

Vinmakare Ove med fyra viner

Provningschef Bibbi Löfstrand kollar dukningen och vinprovningen kommer igång

Förre ordföranden Åke Petterson med styrelseledamoten Helena Andersson

Text och foto: Birgitta Edgren

Dalkarlsvägen från Mora till Stockholm

Torsdagen den 15 februari

På årets första träff fick vi lyssna till Sture Elnäs från Falun. Han berättade om våra förfäder som för sin överlevnad vandrade ner till herrarbeten i Stockholm. Hemmanen i Dalarna kunde inte försörja så många. Böndernas träkol, virke och ved såldes till Falu gruva, som bestämde priset.

Till staden vandrade även de unga kvinnorna, som arbetade som roddarmadammer, i bryggerier och på byggen. Den unga Carin föll i Strömmen och dog när hon skulle ro över. Hennes äldre systrar underrättade föräldrarna i ett brev vi fick uppläst.
En mycket vacker kulla orsakade folksamling, så polisen fick komma till undsättning. Men hon kunde ej anklagas för nåt brott.
På hemvägen i fina skor och med pengar på fickan blev en man ihjälslagen av sin brorson och rånad. Efter ett år uppdagades mordet och brorsonen erkände.
Dalkarlsvägen är 35 mil lång, Sture Elnäs har vandrat den tre gånger. En förening finns och ordnar vandringar varje vår. Man kan gå hela vägen eller en delsträcka. Se dalkarlsvagen.se

Karlssons-ungarna, bördiga från Kvarnsveden och Sture Elnäs släkt, underhöll med sång och ukulele.

Till kaffet serverades wienerbröd, Ollas blåbärssnitt och Margaretas småkakor. Mycket uppskattat!