Från och med år 2015 ingår alla träffar i årsprogrammet. Något separat cirkelprogram finns inte längre.
Cirkelverksamheten startades 2003 för att ge möjlighet till lite tätare samvaro inom Gillet.
Till en början var det en serie träffar om ett ämne. Den första cirkeln avhandlade Grycksbo Pappersbruks historia.
Redan efter ett par terminer gick vi över till det, som sedan dess har varit förhärskande.
Vi engagerade våra deltagare, medlemmarna, att berätta om något, som stod dem själva nära hjärtat. På så sätt har vi fått en hel serie berättelser om kultur, industri, spännande yrkesliv och allt möjligt, som har med Dalarna och Göteborg att göra. Ibland till och med sådant, som har att göra med både Göteborg och Dalarna. Det finns och har funnits ganska mycket, som har knutit ihop Dalarna och Göteborg. Det finns med andra ord en gammal koppling mellan vårt kära hemlandskap och den västkustska metropolen. De flesta emmigranterna från Dalarna for till det Stora Landet med Göteborg som utskeppningshamn.
Det har funnits en kunskaps- och erfarenhetskälla att ösa ur bland våra deltagare och det har samtidigt skapat en än bättre känsla för Gillet och den gemenskap man kan finna där.
Här nedan finns hela det separata cirkelprogrmmets historia 2003 - 2014 redovisad.
Vill du hoppa direkt till ett speciellt år klicka här:
2003, 2004, 2005,
2006, 2007, 2008, 2009, 2010,
2011, 2012, 2013, 2014,
Flera sammankomster hölls för att gå igenom hela historien från starten som bergsmansgård ansluten till kopparhanteringen
runt Falu Gruva till dagens specialiserade bruk för grafiska papper. Ämnen som genomgicks var: industrihistoria,
ägarhistoria, ledarhistoria, personalhistoria, produkthistoria och det nutida bruket.
Här fanns material i form av en bok ”Grycksbo”, som gjordes på 60-talet och en rapport från Stora Enso rörande
den senare tiden fram till slutet av 70-talet. Den var sammanställd av en medlem av den gamla ägarfamiljen. Resten
lockades fram ur minnet på nu levande personer, fabrikschefer och koncerninterna konsulter.
Cirkeln innehöll också ett besök på Handpappersbruket i Mölndals Kvarnby och avslutades med ett par
träffar under våren 2004 och avrundades under Musik vid Siljanveckan i
Dalarna med ett studiebesök på pappersbruket.
Under våren avslutades cirkeln om Grycksbo Pappersbruk från hösten 2003.
Fortsättningen på cirkelverksamheten gjordes som rena kamratcirklar där flera ”avsnittsledare” tog varsin kväll med varsitt ämne för att ge en bredare bild av Dalarna med dess kultur- och industrihistoria och nutida kulturella verksamhet och möjligheter för turism.
Falu Gruvas moderna historia (guld/rödfärg) - Nils-Uno Gustavson
Bingsjöstämman och annan folkmusiktradition i Dalarna - Evy Päckos
Carl Larsson - Nils Friedrich
Bygdespel och Dalaskrönor - Gunnar Svensson
Den här hösten användes en bok om Rödfärg och minnen från aktuell personal på Falu Rödfärgsverk och tidigare anställda på Gruvan.
Evy har genom åren varit hårt engagerad i Bingsjöstämman, som en gång mer eller mindre startade i Päckosgården.
Nils Friedrich är son till Carl Larssons yngsta dotter och gjorde tillsammans med sin hustru en mycket intressant framställning.
Gunnar Svensson är engagerad i en del bygdespel och hyser ett starkt intresse för dem alla.
Kamratcirkelidén med olika avsnittsledare blev lyckad och vi beslutade fortsätta på den linjen.
Ämnena var:
Karin gav en historielektion om dalamåleriet och lockade deltagarna till konstnärliga stordåd under den avslutande praktiska delen.
Nils-Uno hade samlat material från fabriksbroschyrer och ”Bergslagets” historieskrifter för presentationen av kvarnsveden.
Himlaspelet gavs en rejäl genomgång av Margareta.
Åke presenterade Falun och världsarvet inför Dalaträffen.. Här utnyttjade vi för första gången medvetet att ha en cirkelkväll för att förbereda sommarens Dalaträff, som skulle ske i Falun. En idé som skulle få en fortsättning.
Den här gången engagerade vi en utomstående för lite extra tyngd under en av träffarna. En Dan Andersson-tolkare berättade och sjöng till eget gitarrackompanjemang.
Dan Andersson, historia och sånger - Inge Nilsson med sjungande gäst
Världskulturmuseet, specialutställning - Guider på plats
Världskulturmuseet, alla utställningar - Guider på plats
Dalamåleri, fortsättning - Karin Gustavson
Häxprocesser - Ulla Svensson
Här utnyttjades Världskulturmuseets personal för två av träffarna, som skedde på plats i museet.
Karins kväll med dalamåleri tidigare blev så populär att en ”Favorit i Repris” arrangerades. Denna gång enbart med praktiska övningar.
Ulla Svensson presenterade en sammanställning om häxprocesser, som uppenbarligen startade uppe i Dalarna för att sedan sprida sig neråt i landet.
Grönqvists presenterade en film om sin egen lysning med kryckeståten och gjorde med utgångspunkt från detta en presentation om avestatrakten, främst Folkärna.
Ottilia Adelborg var en intressant kulturpersonlighet med en alldeles egen historia.
Margi Fält talade intresserat och intressant om E. A. Karlfeld
Anna-Britt förberedde oss inför Dalaträffen och Lars delade med sig av erfarenheterna från älgjakter.
Här utnyttjades en konsert av Grycksbopojken Peter Carlsson med sina ”Blå Grodorna” till en kväll i sångens och kanske främst skrönberättandets tecken.
Barbro Uppman delade med sig av sina kunskaper om vita viner.
Hans Wendeberg hade samlat en massa om Christopher Polhem, Stjärnsund och Polhems mekaniska alfabet.
Jonsereds fabriker visade sig ha haft ganska mycket dalfolk bland sin personal under tidigt 1900-tal. En av dagens guider är dessutom dalabördig.
Borlängepojken Rune berättade om Borlänge och Stora Tuna och kommer vid ett senare tillfälle att ta upp Jussi Björling på cirkeln.
Vasaloppsveteranen Sven-Erik talade engagerat om hur man lyckas hålla
sig ung för att åka år efter år.
Dessutom fick vi reda på en del om Mora, dess olika dialekter och den
store Zorn.
För att förbereda Dalaträffen berättade flera av våra avestabördiga om Avesta och Avesta Järnverk.
En fiskhandlare berättade hur man köper och sedan säljer fisk vidare,
allt kryddat med skrönor ur hans handlarliv.
Besöket på fiskeauktionen blev uppskattat.
Dalaträffen i Avestatrakten var väl förberedd och blev uppskattad.
Spårvagnshistoria genom en färd med en veteranspårvagn genom Göteborg med guidning.
En uppföljning med ett bildspel från sommarens Avestaträff och mer om historisk järnframställning.
Att även läkare kan en del om metallurgi och järnverkshistoria visade Torgny Persson.
Om David Senning, hans bedrifter som veterinär, MC-byggare och rallyåkare berättade hans dotter Eva.
Karin Lundegard berättade mer om Zorn och Zorngården och framför allt en del om Emma Zorn, som inte är så känt.
Paret Staffas hade bjudit in till en adventskväll med buffe och glögg, med god anknytning till dalatraditioner.
Ämnena är som synes rätt självförklarande, men tilläggas bör att man i de flesta fall har litat till avsnittsledarnas egna kunskaper och eget material, kombinerat och kompletterat med efterforskningar på Internet och lite hjälp från turistbyråer och kommunkontor. För industriavsnitten är det givetvis nutida broschyrer och intern historia som använts.
Här fortsätter det med avsnittsledaranas egen kunskap och erfarenhet som huvudkälla för framställningen under kvällarna.
Bengt Persson med erfarenhet mest från Göteborg berättade en del också om Dalarnas sjukvårdshistoria.
Karl-Erik Malmgren, uppvuxen på Stora Ornäs och med minnen från beredskapstidens militärförläggning i föräldragården, berättade egna minnen från både gården och städerna Falun och Borlänge från 40- och 50-talen. En samling intressanta bilder, både egna original och goda reproduktioner från andra fotografer, stärkte framställningen.
Rune Meths, med mer musikalitet i grunden än han tidigare visat, hade gjort en fin presentation om den goda röstens bärare Jussi Björling.
Som förberedelse till sommarens Dalaträff hade främst Börje Moberg gjort en sammanställning över sevärdheter i Gagnef.
Gustaf Ersman med Vrångöflicka till äkta maka guidade oss runt på en ö med förvånande rik historia. Krögarn på det lilla smörgåskafeet var en intressant bekantskap att göra. Hur många f.d. proffsboxare och numera boxningspromotorer finns det?
Första träffen var ett fösök att avdramatisera PC för oss som inte växt upp med automatiska räknemaskiner och tangentbord. En fortsättning i en speciell datacirkel för Dalapensionärer har blivit ett evigt nästa-terminprojekt, som ännu inte förverkligats.
Aeroseum var en intressant upplevelse inte bara för flygtokiga f.d. gossar med pilotdrömmar utan också för mer sansade damer. Även om de senare inte uppskattade guidens lite konstiga anspelningar.
Förvånansvärt många riksprofiler har sina rötter i Romboland, dvs Avestatrakten.
Med inhyrd instruktör genomfördes en kväll med instruktion och övning i HLR.
Tanken att ha kvällen om GIIA den 6 november saboterades av SKF, som behövde ha Hans Wendeberg i arbete någon annan stans den dagen. Genomgången den 13 nov höll sedvanlig Wendebergklass.
Visningen av Älvrummet, som också var Höstmötet, gav en intressant syn på politikernas tankar om älvstränderna.
Stenografi är inte lika vanligt på kontor längre, men lever kvar i rättsväsendet och Riksdagen. Vi fick en första introduktion i ett som det visade sig inte så mystiskt ämne. Det kräver dock en hel del övning innan det blir en snabbskrift (som går att tyda).
Vinprovningen från ett par säsonger sedan kompletterades den här gången med ett antal röda viner
Partille Hembygdsgård var väl värd ett besök.
Evy Päckos upprepade sin genomgång av Bingsjöstämman för en större grupp inför det planerade besöket på stämman under Dalaträffen.
Besöket på Lilla Ängården var en intressant visning med den gamla trotjänarinnan som guide. Hon ville inte tala om, vem vi trodde hon var, utan påstod sig vara den gamla husföreståndarinnan.
Dalaträffen på Bingsjöstämman var en ovanlig träff då där fanns program vi inte alls hade varit med om att ordna. Evy Päckos och Gunnar Svensson hade förberett besöket dock.
Sjuksköterskans arbete betraktades så sent som 50- och 60-tal som ett kall, vilket avspeglades på den lite slutna miljön, som sjuksköterskeskolorna var. Det var tre mycket engagerade och intressanta avsnittsledare, som fick oss att förstå ganska mycket.
Provinsialläkare har vi väl alla en mycket speciell uppfattning om sedan barn- och ungdomsåren. Här fick vi fenomenet beskrivet inifrån och dessutom till en början förlagt till Korpilombolo, norr om Polcirkeln.
Emigranternas Hus har en mycket engagerad företrädare i Roger Bodin. Han lyckades på ett mycket pedagogiskt sätt koppla ihop emigrationen till Amerika med dagens imigration till Sverige.
Gunnar Svenssons skrönor om flottarkompisar gav en mycket uppskattad krydda åt flottningens historia.
Cirkelns egen Jultradition beskrives enklast så här (pekoral har alltid sin plats):
Till glöggkvällen hos Staffas 26 nov 2009
Till Berit och Lars-Erik från en pekoralglad Nils-Uno ad 2009 i
november
Det står ett skimmer över Sävedalen
när vi får samlas på vår torsdagskväll.
Db Gillets kärntrupp "Cirkeln" fyller salen.
"Allt vi om Länet lär" är vår appell!
Ur långt och flitigt liv i vardagsknoget
vi delger andra vad vi fångat in.
Det lätta som för oss är klart och moget,
för andra syns det säkert vara nog ett
helt viktigt kunskapsklipp att hämta in.
Vi hört om släktforskning och emigranter,
vi hört om sjuksköterske-elevers nit.
Vi hört om läkar'ns slit med norrlandstanter,
vi hört om timmerflottarns blöta slit.
Vi ätit kaffe, bröd samt ost och skinka,
vi packat hop oss i en långsmal sal.
Dock trängseln ej berättar'n kunnat sinka,
vi matats kunskap innan vi hann blinka.
Vi bot i salen gavs mot kunskapskval!
Vid Råda Kyrka får vi åter råkas
när Staffas gästfrihet på nytt vi ser.
Här kan det fritt från alla ämnen språkas
när inför jul i år vi varvar ner.
Här är det glögg och mandel, pepparkaka
här är det paj och ost och öl och vin.
För här i huset inget står tillbaka,
när läckerheterna oss så väl smaka,
och schäferhunden blivit valp så fin
Tack vare Staffas, just nu särskilt Lasse
ej längre trädgården blir svart och kal
Ty snigeln denna sommar mest har tasse
till snigelbaren på sin mage hal.
Där har han knaprat i sig järnsulfaten
och fått en mättnadskänsla i sin kropp.
Därmed intresset tröt för salladsmaten,
trots allt som dukat var på trädgårdsfaten!
Så blev på frossarglädjen plötsligt stopp!
Men utan Berit vore festen dålig,
när hon som festproffs alla bjuder in.
Med stämning bra och inte alls nå' prålig
hon lyckas ordna oss en afton fin.
Till stenografer sökte hon oss dana
dock till nå'n säkerhet vi aldrig hann
Men lussekvällarna dom är nirvana
dom tycks nu blivit till en sällsam vana!
Vi tackar Berit allt vi nå'nsin kan!!!!!!
Extra programmet var också till för övriga gillemedlemmar. På plats på Kanalhuset fick vi inblick i kommunens planer för området runt älven. Intressant att det finns en sådan utställning för göteborgarna.
Lotta Lotass är en i vissa delar kontroversiell, men framför allt annorlunda, svensk författare med dalaanknytning. Hon är den nyaste i Svenska Akademien och vi fick en redgörelse för hennes författarskap.
Gunnar Svensson hade mer att berätta om sitt liv som flottare i både älv och åar.
Åke Scherp är en riktig spelman bland våra medlemmar. Hans morfars yngsta syster var Dan Anderssons mamma, och han gav oss en intressant konsert med lite annorlunda vinkling på sin släktings diktning och musik än vad är vana vid.
Vi har inom Gillet en samlare av Dalahästar i alla former. Kerstin Petterson gav en fin bild av hur dessa trähästar kommit till och vilka varianter som finns.
Cirkelkvällen om Norsesund och besöket där gav en intressant bild av både norsfisket i sundet mellan de båda sjöarna och hur det kan finnas ett konstnärskollektiv på en sådan plats.
Dalaträffen uppe Finnmarken inom nuvarande Ludvika Kommun var en intressant upplevelse.
Rune kompletterade en tidigare redogörelse om Jussi Björling, vår store tenor, med en hel del inspelningar och intervjuer hämtade från olika radioprogram. Dessutom fick vi en viss inblick i hur Jussis far drillade sina söner och mer eller mindre hindrade deras målbrottsår att märkas. Jussi gick från gossesopran till tenor utana att tappa kontrollen över rösten under tiden.
GDG Expressen – Sveriges första expresståg från 1947 anskaffades av dåvarande Bergslagernas Järnvägar i samarbete med Gävle Dala järnväg. Förbindelsen mellan Gävle och Göteborg via Falun levde sedan ganska länge som en godstransportled och persontrafikled. Så småningom övertogs namnet GDG Expreseen av en busslinje, som numera drivs inom Swebus.
SKF har en intressant historia och hade tidigt ett kundanpassat sätt att arbeta. En vad vi förstod legendar inom SKF Palmgren, utarbetade tidigt en metod att bedöma livslängden på lager, som var så revolutionär att det bedömdes vara en konkurrentfördel. Så stor att USA till slut krävde att den skulle publiceras. Hans Wendeberg hade som vanligt en intressant och genomarbetad redogörelse, som gav mersmak inför besöket på SKFsenare under hösten.
Dalarnas landskapsblomma blåklockan eller ängsklockan har många vilda släktingar i den svenska naturen. Många kräver speciella växtplatser och är därför sällsynt förekommande.
Kalles och Bengans Julshow blev en fin avslutning på cirkelhösten. Vi fick också möjlighet att i foajén göra lite reklam för Dala Gille. Vem vet, kanske det resulterar i åtminstone någon ny medlem.
Terminsavslutning fick vi en kväll i Slottskogen med Rosa Bornstrand, där vi letade upp den falska Ornäsbjörken. Det fanns många. Då bestämde vi oss för att ta oss till Botaniska trädgården en annan gång, för att se den äkta och jämföra. Som vanligt när det gäller göteborgarnas egna sevärdheter så är det lite dåligt med kännedomen av dem, om man inte nyligen haft släkten från Amerika på besök.
Så var cirkeln igång. Alla hade tänkt till och berättade
om sitt bästa minne av cirkelträffarna. Det blev många
skratt och "kommer Du ihåg?".
Bygdedräkt eller folkdräkt? Om detta kunde Ulla berätta
och även om de dräkter som vi hade tagit med. Speciellt tänker
jag på Snickar Brittas alla förkläden.
Näverluren. Får den se ut hur som helst? Salomon Herpelin
kunde det mesta om näverlurar och visade en specialbeställd
krokig dito. Han spelade också på den för oss. John
Wesley hade även han näverlurar med sig.
Så många olika kullor det finns. En är hårkullan.
Nästan utdöd. Men inte i Våmhus. Om Våmhus och
hårkonst fick vi lära oss inför sommarträffen som
ska ske i just Våmhus. Gilbert Hammarstrand visade även upp
hårtavlan, som hans mor ägt och nu ska skänktes till
Hembygdsföreningen i Våmhus.
Jonsereds Herrgård tog emot Lars Hjertner (Himlaspelets Mats).
Han framförde änglaknäppen. En bejublad enmansteater
med fiol.
Kulturcirkeln fördjupade sig under våren 2013 i de många
kulturbegivenheterna som finns i vår närhet.
På alla ställen hade Ollas Ann-Mari ordnat med guider på plats.
Vi började så "nära" vi kunde med att besöka "Slottet". En plats med mycket varierande historia. Idag ofta en plats för konstutställningar. Vi hade turen att få guide till såväl utställningen, som slottets historia.
Så tog vi oss till Slottskogen igen. Men nu var det kväll och mörkt och halt. Det var observatoriet vi gick till. Där visade Jupiter upp sig i all sin glans med sina månar. Utställningen inne visade Olle Karmedal.
Röhska muséet fick även det ett besök av oss. Här tittade vi närmare på "Peek-a-boo" och "Ond Design". Nostalgicum. Det var ett museum, som väckte minnen. Jukeboxen till exempel.
Som avslutning på terminen åkte vi buss ut till Hönö.
Soooooolen bara strålade över Dala Gilles utflykt i skärgården.
Hönömuseum tog emot och visade upp det bästa de hade med
hjälp av L. Nordenborg. Så blev det en rundtur över till
öckerö och Fotö med guiden Marianne, som delade med sig
av öarnas historia och miljö på bästa sätt.
När vi sedan bänkade oss vid dukat bord på Tullhusets
restaurang smakade fisksoppan mer än utmärkt. årsmötet
gick som en dans och vi kunde äntra bussen för hemfärd
nöjda och glada.
Som grädde på moset fick vi, som avslutning, en överblick
över Göteborg från Ramberget, av vår trevlige chaufför
Gunnar, som både guidade och körde på bästa sätt.
Hösten startade vi lördagen den 7 september 2013 i strålande sensommarvärme på Lödöse museum. Deltagarna fick följa med på en intressant guidad tur i museet. Efter god förplägnad fortsatte vi med att fira Gillets Kulturcirkels 10-årsjubileum med ett fyrfaldigt leve. Nils-Uno Gustavson, som var kulturcirkelns initiativtagare, gav några smakprov från cikelns start och dess fortsatta betydelse för Dala Gilles verksamhet.
Besöket på Stadsmuseet 25 september var på en onsdag för att få vara med på deras ”mellanrum”. Mellanrum är en samtalsserie där vi för samman olika frågor och röster om arkitektur, stadsutveckling och hållbar utveckling. Den här onsdagen handlade det om Nordöstra Göteborg. Mycket intressant och vi kommer att fortsätta i vår, med den delen av vårt Göteborg, som vi kanske inte känner så väl.
Otterdalska huset. Vad är det? Jo, Göteborgs första sjukhus och den förste patienten lades in den 17 juli 1823. På bottenvåningen fanns tre rum för barnbördsavdelningen, rum för bostad till läkare, bibliotek, förråd och ett större rum som utnyttjades för direktionens och läkaresällskapets sammanträden. Där fanns också mottagningsrum och poliklinik. På samma plan fanns också kök, skafferier, badrum med mera. I andra våningen fanns 10 stora sjuksalar. En trevlig guide berättade detta och mycket mer under besöket den 10 oktober. Efteråt spårvagnsåkte hela sällskapet till Kerstin Öjerskogs samlingsal, där hon och Eva Sandström ordnat med kaffe och smörgås, som då smakade förträffligt.
Så skulle vi åka till Alingsås på Lights in Alingsås. Lyssnade på väderleksrapporten!
Stormvarning!! Inställt!!!
Vi försöker nästa år.
Naturhistoriska museet har öppna föreläsningar ibland. Den 3 november följde vi med på en sådan. Det var ornitologen Janne Stenberg som berättade för oss om våra vanligaste fåglar på ett medryckande sätt. Innan föredraget fick vi på egen hand gå runt bland samlingarna och såväl Malmska valen som den stora elefanten besöktes.
Hisingens spelmanslag bjöd sedan upp till dans på kvällen den 8 november. Tyvärr var det få som kände sig kallade till denna aktivitet. Några kom i alla fall och lyssnade till härlig fiol och folkmusik.
Julavslutningen var fantastiskt välordnad av framförallt Inger och Ulla med bistånd av Rune och Gunnar.
Det bjöds på glögg med glöggvisa vid ankomsten. Sedan landgång, som Rune och Gunnar serverade.
Därpå kaffe med choklad och clementiner.
Ulla läste Viktor Rydbergs Tomten.
Inger hade ordnat julvisor, som vi sjöng och en tävling med "omkastade
julmaträtter", som vi fick roa oss med vid borden.
Inger och Ulla hade ordnat ett lotteri.
Sedan kom tomten och delade ut våra medhavda julklappar.(Arne Eriksson, stackarn, gick ut och
köpte Expressen strax innan tomten kom)
Vi blev 23 st trots att några meddelat förhinder pga barnbarnslucia på förskolorna
Redan 30 januari fick vi höra om Nordöstra Göteborg, Angered.
Cirkelstarten 2014 genomfördes på ”gamla adressen”, Gamla Kronvägen 56.
Det var sista gången vi gick ”snett” där. Nu rivs för att lämna plats för nytt.
Plats för nytt, var också det Eva Eckerbrant förmedlade till oss, när hon på
ett charmerande sätt berättade om Nordöstra Göteborg, Angered.
På 1550-talet bestod Angereds by av fyra gårdar: Angered Stommen, Gustegården, Larsgården och
Angered Eriksgården. Idag består stadsdelen av ett antal bostadsområden, uppbyggda
under åren för det så kallade miljonprogrammet, 1965-1974.
Eva är enhetschef på Kulturhuset Blå Stället. Efter två år av renovering, som givit
plats för just nytt, är vi nu välkomna dit, till ett hus, där vi kan både uppleva
och skapa kultur. En kultur, som roar, utmanar och lär.
Medan hantverkarna iordningställt byggnaden har därför de flesta ”programmen”
genomförts på Lärjeåns Kafé & trädgårdar, som de samarbetat med i över ett år.
Så berättade hon om den fina naturen runt Angered. Om Lärjeån som slingrar sig
fram genom ett ravinlandskap. Om djungellik lövskog och öppna gläntor. Likaså
om Lärjeåns Kafé, med sin ekologiska profil. Just där ska vi i år ha vårt vår-och årsmöte.
Evas mormors mor har sina rötter I Dalarna. Hon vandrade en gång, som så många
kullor gjorde, ner till Stockholm. Där blev hon kvar. Nu har Eva själv besökt
Dalarna och sökt sina rötter. Hon blev berörd.
Tack Eva för en trevlig kväll, Du berörde oss.
Torsdagen den 13 mars fick vi genom cirkeln ett toppenstudiebesök med Dala Gille!
Ett tjugotal medlemmar fick under ledning av en mycket trevlig guide, Jerry, gå igenom
Göteborgs Brevterminal, som tidigare hette postterminal, men som nu endast hanterar breven.
Därav namnbytet. Tidigare fanns det ca 50 brevterminaler men nu endast 9. Skillnaden beror på att man gått över från manuell sortering till en fantastisk
automatisk anläggning.
Jerry berättade att under de närmaste åren kommer anläggningen att
ytterligare moderniseras. Förr måste de anställda, som då var många fler, kunna t ex postkoder,
men nu var det mest tekniska kunskaper som efterfrågas beroende på de många maskinerna.
Besöket avslutades med kaffe- och frågestund.
Torsdagen den 27 mars gjorde vi ett dubbelprogram.
Vi började med ett studiebesök i Skallsjö vackra kyrka. Mona Lindberg var vår privata
personliga guide där. Kyrkan genomgick en omfattande renovering under 2010-2011, påkallat av
fuktskador.
Den sk. västkustsjukan, som drabbat många västsvenska kyrkor, yttrar sig i att
bruket mellan tegelstenarna suger åt sig fukt och vittrar sönder. Glas blev en radikal lösning.
Mitt i tornet har skapats ett rum med golvvärme och åtta meter höga glasväggar. Där skall mindre
vigslar och dop kunna hållas.
Förnyelsen av kyrkan gäller också själva kyrkorummet. Bänkraderna har ersatts med 250 flyttbara
stolar. Nytt ekgolv, också det uppvärmt, har lagts.
Men allra mest är kyrkan känd för sina (ljusblå) takmålningar av Joel Mila.
Vi for sedan vidare till Tollereds biograf - Folkets Bio. Den är en av Sveriges minsta biografer
med endast 24 sittplatser. Troligtvis också Sveriges enda med kakelugn.
Vi såg en dokumentär om Käringen mot strömmen, alltså Barbro Alving Bang.
"Vilken kvinna!" var en spontan
kommentar från en av deltagarna, efter filmen.
Måste också berätta att i en paus i filmen, så serverades kaffe med dopp. Hur många minns gamla biografer
med endast en projektor, som tvingar fram en paus vid byte av rulle?
Mysig anledning till kaffepaus!
Torsdagen den 25 september Från Orsa till Svensk Mästare i ishockey
Som vi alla vet har vi många intressanta profiler inom Dala Gille. En svensk mästare i ishockey är ett exempel.
Arne ”Muffen” Eriksson höll ett spännande föredrag i september som beskrev vägen från Orsa och Mora till Göteborg och SM-guld med Frölunda 1965. Då spelade Arne med storheter som ”Sura Pelle" Petterson och Lasse Lundvall, Ulf Sterner och Gert Blomé. Alla vi som lyssnade på Arne rycktes verkligen med av hans entusiasm när han beskrev alla spännande matcher han deltog i mellan åren 1960 och 1965.
Karriären tog inte slut med SM-guldet. Då började en ny viktig karriär som ansvarig för den fysiska träningen för mästarlaget i tre säsonger för att sedan mellan åren 1967-1971 leda den viktiga isträningen.
Vi beklagar alla som missade detta inspirerande föredrag av Arne. Det bevisade verkligen nyttan av att alla har en chans att bättra på sin kondition och må bra och känna sig som en mästare!
Söndagen den 5 oktober "Lights in Alingsås"
Vi gav oss av till Alingsås och Nolhagaparken eller snarare till Peer Gynts värld med musik av Edvard Grieg. Vi var i öknen och Bergakungens sal, ja till och med i dödsriket. Vilken sagovärld! Och så dessa kända musikstycken, bl a Morgonstämning – vi visste inte att det är morgon i öknen som avses –, Anitras dans och så I Bergakungens sal förstås, då vi även såg trollens ögon runt oss.
Fantastiska ljussättningar bland träd och berg, ibland speglade de sig i vatten. Och det var en klar kväll så måne och stjärnor förstärkte intrycket. Mycket folk var i rörelse runt hela slingan. Någon gång måste kusken stoppa de gående, för att hästen skulle få plats att komma fram genom en trång passage.
Tack till Ulla Svensson, som hade bokat guidad tur med häst och vagn för åtta av oss och även ordnade så att vi övriga fick gå med bredvid vagnen, så att vi också kunde höra guiden och att vi höll ihop Dala Gille-gruppen. Turen avslutades efter nästan två timmar med kaffe och glögg. Och vi pratade på hemvägen om att göra turen igen om ett par år. En verklig upplevelse.
Torsdagen den 13 november. Besök hos Göteborgs Modelljärnvägssällskap
Dala Gille besökte Göteborgs modelljärnvägssällskap efter tips av vår medlem Jan-Erik Ekman. GMJS har sina lokaler helt nära gamla Bergslagsbanans stationshus vid Centralstationen. Här var fullt med besökande, för det var även allmän visning samma kväll.
Ett tiotal medlemmar i GMJS demonstrerade anläggningen för oss. Tågen kördes och växlades mellan de olika spåren och stannade även för påstigande vid någon station. Speakern berättade om lok och tåg från olika tider, om modeller av verkliga stationshus och banvaktsstugor och andra byggnader längs spåren, även om olika typer av eldrift för de olika banorna.
Modellerna är handbyggda i nollskala 1:45 och anläggningen är 200 kvm stor. Allt mycket välgjort och det var svårt att ta in allt på de 45 minuter som visningen varade. Efteråt kunde den som ville krypa in i bordskonstruktionen och fördjupa sig i tekniken. Vilket arbete som är nerlagt av alla entusiaster under åren! Nu efterlystes nya unga medlemmar, som kan fortsätta arbetet.
Vilka oväntade upplevelser man får med Dala Gille! Roligt.
Lördagen den 22 november Peoria Jazz Band
Den första soliga dagen i samlades över 30 glada Dala Gillesmedlemmar i Göteborg för att spisa jazz.
”Vårt” jubileumsband, Peoria, har lunchspelningar på Radisson Hotel Scandinavia i Göteborg. De är inne på det fjortonde året där och det har blivit en bra bit över 100 konserter. Det är helt otroligt att de kan hålla igång ett koncept så länge. Vi förstår det nu, när vi avlyssnat en konsert och intresset tycks bara öka. Just när vi var där slog man publikrekord. Detta gör att vi bokade in oss till 2015 års novemberspelning.
Peoria Jazzbands musik spänner över ett brett register; från New Orleans revival och Dixieland till swing, plus ett och annat inslag av karibiska rytmer. Förutom välkända standardlåtar av Louis Armstrong, Fats Waller, Bix Beiderbecke, Duke Ellington m fl, letar Peoria Jazzband gärna fram mindre känt material.
Torsdagen den 11 december Julfest 2014
Dala Gille avslutade 2014 med en trivsam julfest i Kungsladugård. Ett 25-tal medlemmar samlades i en lokal i ett bostadshus. Vi möttes trots ösregnet av fladdrande marscaller ute och inomhus av vackert dukade långbord med vita pappersdukar och löpare i rött och grönt kräppapper med veckad kant. Vilken nostalgi!!
Glöggdoften kändes redan i trappen, ljusen på borden glimmade. Vi serverades en mättande jullandgång, julmust, lättöl och goda drömmar med saffran till kaffet.
Vad vore en Dala-Gilleträff utan Ollas Ann-Maris glada nuna. Hon spelade ukulele, vi sjöng julsånger, spelade julbingo och gnuggade våra grå för att hitta städer i världen.
Ett varmt tack till Kerstin Öjerskog och Eva Sandström, vilka stod för allt det praktiska både före och efter festen.