Söndagen den 26 januari träffades några av Gilleta medlemmar för att upprepa fjolårets nyhet med söndagsmiddag på restaurant Himalaya.
God mat och rimliga priser. En träff, där konversationen vid bordet var hela programmet.
Torsdagen den 13 februari styrde ett 25-tal Gillemedlemmar med gäster kosan till Bryggerimuseet som finns på
JA Pripps gata 2 i Frölunda. Vi möttes av en entusiastisk guide, Marc Rothausen, fd prippsanställd.
- Vi flyttade hit 1975 från Stampen, som blivit för gammalt och trångt, byggt redan i mitten av 1800-talet. Vi var 600 anställda.
Senare köptes Pripps upp av ett danskt bryggeri, slogs ihop med Falcon i Falkenberg, dit all öltillverkning förlades.
År 2002 lades verksamheten här ner.
- Men vi var några som inte lämnade ifrån oss nycklarna, avslöjar Marc.
Prippklubben fortsatte träffas i lokalerna. Medlemmarnas engagemang ledde till att ett bryggerimuseum kunde öppna.
Där finns många historiska bryggeriföremål. Intressant var också Pripps Styrelserum ritat av arkitekten Folke Bensow 1922,
vilket flyttades med till den nya anläggningen och uppfördes exakt som det såg ut på Stampen.
Små hantverksbryggerier hade blivit modernt, så 2008 bildade Prippklubben stödföreningen Göteborgs Ölinvest,
som började brygga sitt föreningsöl i Grebbestads bryggeri i Bohuslän.
År 2015 kunde Göteborgs Nya Bryggeri öppna tillverkning i Pripps lokaler. Deras storsäljande starkpilsner finns på
Systembolaget och folkölet i livsmedelsbutiker.
Rundvandringen avslutades med ett glas öl i Ölstugan Z, som levt ett långt liv på Stigbergstorget,
sedan på Pripps Stampen och numera på JA Pripps gata.
Trötta i både huvud och ben smakade den rikliga lunchen med stort salladsbord och minst fyra varmrätter gott.
Många valde kåldolmar.
Dala Gille fick ett eget rum i personalmatsalen och som vanligt hade vi mycket att prata om.
Vill du bli medlem i föreningen som stöder bryggeriet: www.gbgolinvest.se
Text: Birgitta Edgren
Vår guide med ett urval av de ölsorter som tillverkas
Öltappning på 1800-talet
Intresserade åhörare
Filtrering av öl förr
Jäskar i Göteborgs Nya Bryggeri
Avsmakning i den anrika ölstugan Z
Bilder: Ingvar Ericsson
Vad tycks om en träff under en promenad, men med lite annorlunda hälsningsrutiner?
Söndagen den 30 augusti, en solig och varm sensommardag, äntrar drygt 30-talet Dala Gillemedlemmar en chartrad Padda i Vallgraven vid Kungsportsplatsen. Destinationen är Säveån så långt det går att komma med båt. Vår padda drivs framåt med vatten som den suger in och sedan kastar ut igen i form av en jetstråle vilket gör den mycket manöverduglig särskilt som ån är mycket grund på många ställen.
Men först tar vi oss ut till Göta Älv via Göteborgs kanaler och passerar klassiska sevärdheter som Feskekörka,
Residenset, GöteborgsOperan, Lilla Bommen med Barken Viking och läppstiftet. Efter Göta Älvbron seglar vi mellan
spannen på den nya broförbindelsen över älven och får en ordentlig titt på den märkvärdiga broklaffen från Kina
som i sin helhet ska hissas upp och ner för att låta båtarna passera.
Så småningom delar sig älven och vi håller till höger och kommer in i Säveåns mynning. Vi passerar under Marieholmsbron
och de stora trafiklederna E20, E6, industriområdena i Gamlestaden och SKF. Men inget av detta når oss i vår avskilda och
rofyllda del av världen. Vi flyter fram i maklig takt mellan grönskande stränder, med träd som böjer sig ut över det lugna v
attnet och ibland smeker någon kind hos båtens passagerare. En djungel – säger någon. Göteborgs Amazonas – säger en annan.
Här och där ser vi någon som metar och där visar en pojke upp en gädda på nästan ett kilo. En och annan liten småbåtshamn
dyker upp med små hemsnickrade fiskebodar av varierande utseende.
Vid det lilla varvet i höjd med Ugglum vänder vår Padda, för nu går det inte att komma längre. Nu är det dags för det medhavda kaffet och ett kombinerad årsmöte och höstmöte, snart avklarat.
Färden tillbaka är precis lika rofylld och vacker, med solen som silar genom löven och kastar glitter i vattnet.
Tillbaks i Göta Älv får även den norra älvstranden sin redogörelse av vår mycket kunnige och trevlige guide innan
vi på nytt dyker in bland kanalerna och hukar oss under de låga broarna.
Avstigning vid Kungsportsplatsen efter två ytterst trevliga timmar på vattnet.
Text: Margareta Eriksson
Bilder: Ingvar Ericsson, Margareta Eriksson. Ollas Ann-Mari
Fredagen den 25 september
"Trädgårdsintresset har skjutit i höjden under årets Coronapandemi", konstaterar Peter Svensson, chef för Jonsereds Trädgårdar.
Antalet besökare har aldrig varit så högt och verksamheten blomstrar i dubbel bemärkelse.
Visserligen kunde vädret ha bjudit på mer sol och värme när Dala Gille bjöd sina medlemmar på ett mycket
uppskattat besök i trädgården vid Jonsereds Herrgård. Trädgården invigdes 2014 efter att ha legat i träda sedan 1960-talet.
Den återskapades med sikte på att öka mångfalden av växter och smådjur och är dessutom en väl fungerande
arbetsplats för människor som behöver återanpassas till arbetslivet.
"Det är nämligen bevisat att blodtrycket sjunker och man blir lugnare av att vistas ute i naturen", säger Peter Svensson.
"På längre sikt är detta bra för hälsan", konstaterar han.
Peter tar oss runt i de olika kvarteren som utgör de ekologiska trädgårdarna, formträdgården, köksträdgården,
engelska rosenträdgården och utställningsträdgården som är designad av den engelska trädgårdsförfattaren Susan White.
Här doftar ännu starkt av blommande silverax i mängder. Annars är det inte så mycket som fortfarande blommar så sent
som nu i september. En och annan blommande ros samt kryddväxter finns ännu. Men det finns också vackra
fröställningar att beundra.
Dessutom har vi ”kändisträdgårdarna” eller gästträdgårdarna skapade av trädgårdsintresserade profiler som Tomas von Brömssen,
Anna Mannheimer och Timo Räisänen.
Ytterligare sevärdhet värd ett omnämnande är vårdträdet framför herrgården som ingen vet hur gammalt det är,
då det omnämndes 1791 som mycket gammalt. Om detta och ishuset, två nobelpristagare som besökt platsen och herrgården,
berättade vår egen ”guide” Gunnar Samuelsson. Han visste det mesta om Jonsered eftersom han som barn bott just här uppe.
Tack Gunnar för din insats.
Flera av oss tog efter guidningen en skön promenad i omgivningarna.
Den fantastiska utsikten över sjön Aspen ifrån herrgården är ett minne som vi alla tog med oss hem.
Alla fick inte broschyrer. Här finns en länk för dem som
vill ha mer information
Text: Margareta och Ollas Ann-Mari
Samling i sensommaren
Laxtrappa för laxarnas vandringsmöjligheter och den entusiastiske guiden Peter Svensson
Lyssnande besökare och fotograferande Berit
Det urgamla vårdträdet
Bilder: Ollas Ann-Mari
Tisdagen den 27 oktober
Aino Trosell har hur mycket som helst att berätta. När hon för Dala Gilles mest litteraturintresserade medlemmar
berättar om sin uppväxt och familjehistoria i Malung står det klart för var och en att här finns stoffet till de
flesta av hennes hittills 26 utgivna böcker.
Dagens möte handlade om den senaste boken, Gränsmark, som utspelar sig i Finnmarken, varifrån släkten härstammade
på faderns sida. Därifrån hade hon fått sitt tilltalsnamn, Aino, och hon själv figurerar som bokens jag i form av en
lantbrevbärare som kör sina rundor till folket på skogen.
Med mycket humor låter hon oss förstå att skrivandet har sina våndor men att för henne finns inget alternativ.
Det är livsnödvändigt och att dra sig tillbaka därifrån är inte att tänka på. Det är vi läsare tacksamma för.
Den förra boken som vi läste tillsammans med Aino, Hjärtblad, gjorde oss till ivriga supportrar.
Aino räknas som en betydande arbetarförfattare, men har också gjort sig känd som kriminalförfattare
och har vunnit flera prestigefulla priser.
Aino tillhör generationen 70-plus och ska akta sig för Coronaviruset. Därför hade styrelsen sökt efter en
lagom stor lokal någorlunda centralt i Göteborg, där det också fanns möjlighet att hålla avstånd mellan deltagarna.
Skogens IF:s klubblokal ligger i kanten av Slottsskogen nära Frölundaborg och Marklandsgatans hållplats.
Lite kyligt var det i lokalen, men kaffet och Wienerbrödet värmde gott, så humöret var på topp när var och
en gick hem till sitt efter både andlig och lekamlig spis.
Text och bilder: Margareta Eriksson