Här finns referat från äldre träffar
under respektive årtal

2018, 2017, 2016, 2015, 2014, 2013, Jubelåret 2012, 2011, 2010


Här nedan kommer referat från träffar under 2019.


Follow the money

En historisk vandring nära Vallgraven torsdagen den 10 oktober i den gamla handelsstaden Göteborg. Ett 15-tal promenadsugna samlades vid John Ericsson-statyn på Avenyn för att guidas runt av Pether Ribbefors. Vi hade dessutom tur med vädret: inget regn ingen blåst men lite solglimtar.

John Ericsson, var värmlänningen som uppfann propellern. Mest känd för krigsfartyget Monitor, som hjälpte nordstaterna vinna det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Statyn har stått över 100 år och renoverades för ett par år sen. Skulptören Ingel Fallstedt tog livet av sig innan statyn rests.

Tvärs över Avenyn i Lilla parken där det står en glasskiosk sommartid, träffade vi på en ung staty av grosshandlaren, redaren och donatorn Charles Felix Lindberg. Han är iklädd långrock, kubb och spatserkäpp. Bakom ryggen håller han en blomma, kanske det är en ros?
Därefter berättade guiden om Margareta-skolan, en välrennomerad hushållsskola i Dicksonska palatset vid Södra vägen. Numera ägs byggnaden av Göteborgs stad och står oftast tom.

I Bältesspännarparken står en blygsam byst av Olof Wijk, samtida med redan nämnda potentater. Han var affärsman och politiker, riksdagsman och talman. Många uppdrag i kommunen. Olof Wijks-gatan i Lorensberg bär hans namn.

Statyn Bältesspännaren står mittemot Stora teatern gjord av skulptören Johan Peter Molin i mitten av 1800-talet. På den fyrsidiga sockeln berättas den tragiska historien om de unga berusade männen som gör upp om en vacker kvinna i den forntida tvekampsformen `spänna bälte`. Med dragna dolkar dör de båda.

Vid Bastionsplatsen uppmärksammades vi om minnesmärket över förintelsens offer. Vi fick en god vy över Stora Nygatans vackra byggnader dit judarna från Marstrand tilläts flytta. Synagogan finns också på den gatan.
Sen vandrade vi snabbt till Gustav Adolfs torg, där Börshuset renoveras och socklarna till gatlyktorna/flaggstängerna täcks av ornament föreställande Göteborgs historia.

-Så mycket som man aldrig sett, trots att man ofta passerat platsen, konstaterade vi vandrare. Efter 90 minuters kunskapspåfyllning framförd med humor väntade efterlängtat fika på Kronhusbodarnas café.

Text: Birgitta Edgren



Inspirerande guide!

Minsann!

Bilder: Ingvar Ericsson

Söndagsmiddag med Dala Gille

"Vi kom till denna restaurang för vi ville hitta en lugn avstressande plats runt Linnegatan en söndagseftermiddag.
Riktigt utsökt mat till ett mycket bra pris, för Göteborg. Mycket trevlig och en mycket vänlig service."

Så stod det i en recension om ”Himalya”, det vill säga Himalaya, som blivit restauranten vi besökt för våra söndagsmiddagar.
Och det stämde.

Här kommer några bilder från besöket den 6 oktober

.


Välkommen till Himalaya!

Nöjda gäster!

Två som låter sig väl smaka!

Idegivare till söndagsmidagen, Helena till vänster

Test och bilder: Ollas Ann-Mari

Höstmöte i Dalslandsstugan

Vårt möte hölls i Dalslandsstugan torsdagen den 5 september.
Åke P, välkomnade oss, och vi fick en presentation om vad Dalslands Gille åstadkommit i Slottsskogen.
Dalslandsstugan från 1827 flyttades till Slottskogen sedan den köpts av Dalslands Gille 1937. Vi blev väl informerade om turerna kring detta och åt klengås och annat gott hembakat som bjöds.
Gillbros underhöll oss med låtar från Dalsland, som de lämpligt nog plockat fram för dagen.

Själva höstmötet klarades av snabbt med bl.a val av revisorer och en lite nerslående information om höstens program.
Tyvärr blir det ingen lördagsjazz den 16 november på Radisson men eventuellt någon söndag framöver.
Vidare info om det av Ollas Ann-Mari på hemsidan under årets program och så småningom i Nästa träff.

Efter en mycket revlig torsdag kunde 35 Dala Gille-vänner vända hemåt.

Text: Helena Söderström och Birgitta Löfstrand



Välkommen! Åke Petterson introducerar dagens event

Vi gäster trivdes gott i Dalslandsstugan

Vi fick höra hur det gick till när Dalslandsstugan kom hit

Vi var många som uppskattade klengås och hembakt äppelkaka
Vår käre ordförande Åke med sin trogna sekreterare Margareta ledde höstmötet

Våra duktiga spelmän spelar låtar från Dalsland

Bilder: Ollas Ann-Mari och Rosa Bornstrand

Dalaträff i Sundborn

Vilket mottagande!
Lennart Boberg i sin Sundbornsdräkt med Berit vid sin sida tog emot oss tisdagen den 9 juli på bron över kraftstationens frånvattenkanal som de VIP-are vi tycker oss vara, när vi gick in mot Stora Hyttnäs för att starta årets Dalaträff.
Så började en innehållsrik dag. Efter lite mingel med gamla och, för oss Göteborgsflyktingar, en hel del nya medlemmar blev vi så hälsade med sång och ukulelespel av delar av styrelsen. Efter ett rikligt kaffekalas serverat av fyra damer, varav tre systrar Viborg, blev vi guidade i den uppfräschade bostaden, som senast beboddes av en ogift manlig representant för familjen Linderdahl, vilken via testamente stipulerade att en stiftelse fortsatt skulle sköta huset. Med entusiastiska ideella krafter kan man nu visa en inblick i en högborgerlig boendekultur från första hälften av 1900-talet.

Lunchen bjöds från buffén på Hyttstugan, där personalen reserverat tre långbord för Gillet, vilket ökade gemytet, men orsakade en del pusslande, när vi skulle ta oss till och från platserna vid borden.

Olika grupperingar guidades sedan i Lilla Hyttnäs, eller Carl Larsson-gården, som man väl numera bör kalla den. Där ser man tack vare Karin Larssons banbrytande heminredningskonst och möbeldesign hur hennes man Carl fick en fin arbetsmiljö för att kunna presentera sin numera så välkända konst samtidigt som Karin uppfostrade en stor fin familj i den vackra gården ovanför Sundbornsåns lugna lopp. Dessutom finns konst upphängd som visar vilken konstnär Karin, född Bergö, var innan hon som målare trädde tillbaka för sin make och ägnade sig åt förnyande av svensk heminredning. Sin tids influencer som min lokaltidning Corren skrev några dagar senare.

"Den okände Carl Larsson” presenterades i årets utställning i Kvarnen, där man fick se en kopia på hans fattiga barndomshem och gavs kunskap om att han hade svåra stunder olika perioder i hela sitt liv. Bland annat visades på en vägg en kopia av praktverket Midvinterblot, som Carl under sin levnad inte fick se hänga på Nationalmuseums framträdande plats där den senare hängdes. Idag har den platsen i det nyrestaurerade muséet ett än finare ljus än Carl nog kunnat tänka sig.

Gudstjänstvärden Anders Bengtsson från andra sidan höjden i Sundborns gamla socken, Karlsbyheden, presenterade en avrundning av dagen med en genomgång av Carl Larssons porträttsamling i Församlingshuset och en visning av Sundborns Kyrka, där man ser Carl Larssons färgskala i kyrksalens färgsättning och hans konstnärsskap i altartavlan med de vackra änglarna och en version av Johannes Döparen i ett av korsskeppen.

Till slut stod vi så vid Carl Larssons familjegrav med en vidunderlig utsikt mot Ramsnäsudden på sjön Toftans norra strand. Nog förstod tidiga odalmän i Sundborn att finna en vacker plats för sin kyrka!

Tack till Lennart, Birgitta och Kerstin för en välordnad Dalaträff! De stod till och med för ett glatt välkomnande när några av oss dagen efter besökte Gruvområdet i Falun på dagen och Sillaftonen på Svärdsjö gammelgård senare på kvällen. Men det är ju ingen Dala Gille-historia.



Mottagning och registrering

Välkommen, och en presentation av dagens program

Standaret var med förstås!

Deltagare under programpresentationen

Ordföranden var med
Välkomstsång - till Idas sommarvisa i D-dur!

Systrarna Viborg

Gamla bekanta från TBV-tiden i Falun på 80-talet

Kraftverksdammen i bakgrunden

Besökare i Kvarnen

Vila utanför Kvarnen

Presentation av porträttsamlingen utanför Försmlingshemmet

Lennarts skolkamrat framför en av väggarna i Församlingshemmet
Kyrkans interiör mot orgelläktare och västra entré
Graven med utsikten över sjön Toftan
Tack snälla rara kommittén, Birgitta, Kerstin och Lennart, vilka vi fick chans att träffa dagen efter!
Text och bilder: Nils-Uno Gustavson

Årsmöte i Södra Skärgården

Jag vet ingen organisation som har så trevliga och gemytliga årsmöten som Dala Gille i Göteborg.
Lördagen den 15 juni, äntrade 36 medlemmar i Dala Gille en av Styrsöbolagets skärgårdsbåtar i strålande sommarväder. Vi skulle ut till havsbandet för årsmöte!
Redan på spårvagnen ut till Saltholmen förstod man att havet lockade för fler, antagligen badgäster. Men vi skulle inte bada. Vid Styrsö Skäret gick vi iland och vandrade upp till restaurang Styrsö Skäret.
Där samlades vi i en härlig trädgård för en läskande drink och glatt småprat. Vi gick därefter in i matsalen för en härlig lunch, bestående av en underbar morotssoppa, spetsad med restaurangens specialitet. Därefter fick vi ångkokt sej, massor av goda tillbehör och härliga potatis.

När alla var mätta vidtog ett trevligt och småmysigt årsmöte, naturligtvis allt enligt föreningens stadgar, lett av ordförande Åke Petterson.
Därefter var det dags för kaffe med jättegoda hembakade småkakor, vilket intogs i den sköna trädgården.

Efter ett tag började det dyka upp moln på himlen, så då var det lämpligt att bege sig ner till färjeläget för en sjötur mot Göteborg – en härlig skärgårdsupplevelse rikare
Text: Berit Staffas








Bilder: Janne Ekman, Berit Staffas

Vårlunch vid havet

På Norges nationaldag, den 17 maj, hjälpte Dala Gille till att fira med en lunch på Hovås Kallbadhus Restaurang. Några kom med bil och några med rosa buss med avstigning vid Hovås Nedre. Därifrån är det en liten bit att gå för att komma till havet där restaurangen ligger längs den före detta Säröbanan, numera en av Sveriges vackraste promenad- och cykelvägar med en strålande utsikt över Askimsviken.

Drygt trettiotalet Dala Gillemedlemmar hade hörsammat kallelsen och dök upp för att fira våren, trots att vinden var lite kall och regn var utlovat av prognosmakarna. Kullorna och masarna trivdes gott med varandra och samtalsämnena ville inte ta slut.

Tursamt nog började de första regndropparna falla först när de sista gästerna lämnat restaurangen för att ta sig hem, nöjda med både sällskap, välkomstdrink, varmrätt och gudomlig tårta till kaffet.
Text: Margareta Eriksson



Samling utanför




Vilken ljus lokal!!
Bilder: Janne Ekman



Besök på Ryaveket

Onsdagen den 24 april besökte gillemedlemmar Ryaverket, som är Göteborgs stora reningsanläggning. Det tar inte bara hand om Göteborgs avloppsvatten utan också det som kommer från ett stort antal kranskommuner ända från Bollebygd.
Och goda råd fick vi också. Det enklaste var väl att toan endast används för kiss, bajs och toapapper. Några fakta är värda att nämnas. Drygt 4000 liter vatten per minut kommer in till verket. Samtidigt alstras 37 kW el och 48 kW värme.
Efter att Sofia besvarat en mängd frågor från vetgiriga deltagare var det dags att beskåda världens längsta väggmålning - 272 m lång. En fantastisk och detaljrik målning av konstnären Pontus Andersson. Den visar vad som omgav Göta Älvs stränder från Lilla Edet till Ryaverket.

Imponerade deltagare åkte så vidare till Norra Älvstranden och Leymans Galleri Café Musik för fika med hembakar gott bröd. Tre trallande jäntor – värdinnan Ewa Elwira, Ollas Ann-Mari och Rosa - underhöll med uppskattad sång och ukulelespel.
Ännu en lyckad träff var till ända.
Text: Åke Petterson



Passande tröja

Kerstin och Eva - Eva och Walter

Bobergs --- Rosa (och) läppstift

Guinesscertifikatet för den längsta målningen --- Kerstin, Eva och Mare-Lis

Gillevärd och Ordförande

Vid kaffebordet

Vid kaffebordet igen

Tre trallande ukulelejäntor
Bilder: Ollas Ann-Mari och Ingvar Ericsson



Bakning i vedeldad ugn

Från ax till limpa, iallafall nästan.Torsdagen den 28 mars fick vi chans att baka bröd i en vedeldad ugn.
Vi träffades på hembygdsgården i Lundby. Recept fanns på plats liksom alla ingredienser. Ann-Mari hade handlat och förberett allt, så det var bara att sätta igång.
Vi smulade jäst, smälte smör, värmde mjölk och blandade i mjöl och snart hade vi en stor blank deg, som sedan vägdes in i lagom stora bitar. Vi rullade, kavlade och krusade stora runda kakor.
Sen kom dagens klo. Grädda i riktig vedugn! Tror ingen av oss gjort detta tidigare.
Jäsa, picka, skjutsa in och plocka ut. Allt under härlig samvaro i 29 graders värme under ledning av den glade bagaren/eldaren som skötte ugnen.

Röda om kinderna och väldigt nöjda lämnade vi bakstugan med sex nybakade lundbykakor var.
Själv ringde jag in barn och barnbarn till en härlig smörgåskväll.
Tack alla medbagare.
Text: Kikki Rydholm



Ollas Anna-Karin med en kavlad ock krusad kaka redo för jäsning två - och receptet

Ordinarie bagare Göran Utter och Ollas A-M framför degmaskinen

Själva ugnen

Roland, Eva och Inga övervakar och dokumenterar

Gästbagare och fotograf (!)

Brödet under och över
Bilder: Janne Ekman



Dala Gille och Titanic

Torsdagen den 14 mars började med besök på utställningen i centrala stan. Där mottogs vi av Eva Sandström som prickade av ett 25-tal deltagare.
Titanic-utställningen var en imponerande redogörelse för fartygets jungfruresa och enda resa ut på Atlanten. Det återstod bara 2-dagars resa till slutmålet New York, när det jättestora fartyget sjönk efter kollisionen med ett isberg.
Med hörlurars hjälp kunde vi gå och se foton och minnessaker från världens största luxuösa passagerafartyg. Flera svenskar fanns på passagerarlistan och följde med fartyget ner i djupet. Det kalla vattnet var den främsta orsaken till att så många omkom. Hur kallt det var kunde vi känna på en plats i utställningen.

Lite sorgsna tog vi oss till biografen Göta i Jonsered med Gul Expresbuss. Där hälsades vi välkomna av Ollas Ann-Mari Grönkvist med make och dotter. De hade gjort i ordning lokalen för lunch med ärter och varm punch. Vi fick lyssna på Göta Bios ordförande, som berättade om den gamla biografens historia.

Och så var det dags att se Titanicfilmen. Efter halva filmen blev det tid för en bensträckare och fika.
Efter en riktig heldag med Titanic-dramat i Dala Gillets regi, kunde nöjda deltagare vända hemåt med gul expresbuss.

Text: Åke Petterson



Det stolta skeppet

Bordet vi mötte på bion


In vino veritas

Vinet lossar tungans band är en innehållsmässigt eftertänkansvärd översättning.
Årets första Dala Gille-träff torsdagen den 21 februari i Masthuggets Hus handlade om provning av rödvin.
Vår styrelseledamot Senja Hellstrand hade tagit med sig Dala Gille-medlemmen Walter Ryd, vinkännare med universitetskurs bakom sig. Ett 30-tal intresserade varav många inbjudna gäster bänkade sig till vackert dukade bord med vita pappersdukar, riktiga vinglas med provranson, cerise-rosa servetter och små söta oäkta rosor i knallgröna pappersvaser. Ljusen brann och speglade sig i foliefina spottkoppar, som förblev oanvända.
Walter inledde med en kvarts föreläsning om vindruvor med hjälp av bilder på filmduken:
Det finns mellan fem och tiotusen olika sorter. De växer mellan 30 till 50 breddgraden både söder och norr om ekvatorn i s.k. tempererat klimat. Europeiska utvandrare tog med sig vinrankor och vinstockar till USA på 1800-talet. När en del återvände hade de med sig vinväxter, som då drabbats av vinlusen. Massor av vinstockar dog. På något sätt lyckades man få nya vinrankor i Gamla världen. I Chile däremot finns rotäkta vinstockar kvar, ty den förhatliga lusen kunde ej ta sig över ekvatorn.

Kvällens vinprovning var horisontell, dvs fyra viner från olika druvor i olika prisklasser. Vi instruerades titta på färg, doft och smak.
Det första var ett Merlotvin från Sydafrika, mörkt, tungt och strävt. Ingen favorit.
Nr två chilensk Cabernet Sauvignon. Mjukt, runt och gott, men svårt att se skillnad på färgen. En klar favorit!
Det tredje glaset innehöll Syrah/Shiraz också från Chile. Passar till grillat enligt Walter.
Vin nr fyra var Zinfandel/Primitivo från USA, doftade sylt och vanilj, smakade lite sött med kraftig syra. Och kvällens dyraste, 139 kr flaskan. - Detta passar till grillat, menade Walter.
Mellan glasen drack vi iskallt kranvatten och åt pain riche för att neutralisera smaklökarna. Sen fick vi en lyxtrallrik med flera goda ostar bl.a Grueyere, salami och serranoskinka. Och mera vin! Och tungans band hade verkligen lossat. Önskemål om att prova vita viner framfördes med acklamation!
Stort tack till Senja och Walter m.fl. hjälpredor för en trevlig träff med Dala Gille.

Text: Birgitta Edgren



Bilder: Janne Ekman



Kan man starta nya traditioner?

Söndagen den 10 februari träffades några av Gilleta medlemmar för att äta söndagmiddag på restaurant Himalaya.
God mat och rimliga priser. Inget särskilt program men trevlig konversation vid bordet.



Bilder: Janne Ekman