Fredagen den 19 april
Välekiperade kullor vid Gillestandaret
Nöjda deltagare
Foto: Bibbi Löfstrand, Birgitta Edgren
Fredagen den 15 mars
Vinkännaren Ola Holm delgav Dala Gille sina kunskaper om viner från östra Spanien en marseftermiddag i Masthuggets Hus. Nästan 40 medlemmar hade lockats till detta evenemang, kanske lättare träffas på eftermiddagen än kvällen, när man är senior. Det var samma på februariträffen. Men självklart drar väl programmet också.
Styrelsens Bibbi Löfstrand stod för planering av läckra snittar på assiett och hela styrelsen stod för tillverkning och dukning med fyra glas per person. Förberedelserna gick med en rasande fart och var klart i god tid. Kvällens huvudperson med lärarförflutet kom också i tid och hällde upp smakportioner med hjälp av sin sommelierpraktikant Anna.
Ola Holm och hans sambo, som ej kunde närvara, skaffade vingården Casa Amytis i Requena nära
Valencia för drygt tio år sedan. Först två hektar som gav tio ton druvor och 6000 flaskor vin.
Nu omfattar gården sex hektar och har gett 24 ton druvor, men ej förra året 2023, då torkan
minskade skörden till 14 ton.
Det går åt 1,2 kg druvor till en flaska vin. Konstbevattning
saknas. Deras vingård producerar naturvin, vilket innebär ingen tillsatt odlad jäst, utan bara den
jäst som finns i druvskalet.
Så långt i föreläsningen hade vi doftat och även smuttat på det vita, som var smakrikt och fruktigt.
Tre druvor Lyra Godello, Treixadura, D. Blanca ingick och gav smak av citron, gröna äpplen och melon.
Njutfyllda kommentarer hördes.
Det första röda Baile Mencia, hade mycket doft och smak. Sen kom ett rött blandvin av druvan
Bobal och Monastrel, Även detta hade mycket doft och smak.
Till sist smakade vi Bobal Barrica Blues, vilket lagrats tre år på ekfat. – Oj så mycket smak!
En vinstock kan bli 120 år, och dom yngsta och äldsta är känsligast för påverkan.
– Precis som hos människan, påpekade Ola Holm och delade ut beställningsblanketter.
Små producenter får oftast högre kvalité och därmed högre pris.
Dessa viner betingar ett pris om lägst 170 kr flaskan.
Pratet stod högt i tak, spottkopparna stod nästan oanvända och ingen hade bråttom hem.
Hans, Ove och Björn dukar
Hans Tranberg sköter insläppet
Vinmakare Ove med fyra viner
Provningschef Bibbi Löfstrand kollar dukningen och vinprovningen kommer igång
Förre ordföranden Åke Petterson med styrelseledamoten Helena Andersson
Text och foto: Birgitta Edgren
Torsdagen den 15 februari
På årets första träff fick vi lyssna till Sture Elnäs från Falun. Han berättade om våra förfäder som för sin överlevnad vandrade ner till herrarbeten i Stockholm. Hemmanen i Dalarna kunde inte försörja så många. Böndernas träkol, virke och ved såldes till Falu gruva, som bestämde priset.
Till staden vandrade även de unga kvinnorna, som arbetade som roddarmadammer, i bryggerier och
på byggen. Den unga Carin föll i Strömmen och dog när hon skulle ro över. Hennes äldre systrar underrättade
föräldrarna i ett brev vi fick uppläst.
En mycket vacker kulla orsakade folksamling, så polisen fick komma till undsättning. Men hon kunde ej
anklagas för nåt brott.
På hemvägen i fina skor och med pengar på fickan blev en man ihjälslagen av sin brorson och rånad.
Efter ett år uppdagades mordet och brorsonen erkände.
Dalkarlsvägen är 35 mil lång, Sture Elnäs har vandrat den tre gånger. En förening finns och ordnar
vandringar varje vår. Man kan gå hela vägen eller en delsträcka. Se dalkarlsvagen.se
Till kaffet serverades wienerbröd, Ollas blåbärssnitt och Margaretas småkakor. Mycket uppskattat!
Text: Birgitta Edgren
Dalkarlsvägens sträckning
Karlssons-ungarna
Foto: Birgitta Edgren och Ingvar Ericson