Här finns referat från äldre träffar
under respektive årtal
2018,2017, 2016, 2015, 2014, 2013, Jubelåret 2012, 2011, 2010


Här nedan kommer referat från träffar under 2019.


In vino veritas

Vinet lossar tungans band är en innehållsmässigt eftertänkansvärd översättning.
Årets första Dala Gille-träff torsdagen den 21 februari i Masthuggets Hus handlade om provning av rödvin.
Vår styrelseledamot Senja Hellstrand hade tagit med sig Dala Gille-medlemmen Walter Ryd, vinkännare med universitetskurs bakom sig. Ett 30-tal intresserade varav många inbjudna gäster bänkade sig till vackert dukade bord med vita pappersdukar, riktiga vinglas med provranson, cerise-rosa servetter och små söta oäkta rosor i knallgröna pappersvaser. Ljusen brann och speglade sig i foliefina spottkoppar, som förblev oanvända.
Walter inledde med en kvarts föreläsning om vindruvor med hjälp av bilder på filmduken:
Det finns mellan fem och tiotusen olika sorter. De växer mellan 30 till 50 breddgraden både söder och norr om ekvatorn i s.k. tempererat klimat. Europeiska utvandrare tog med sig vinrankor och vinstockar till USA på 1800-talet. När en del återvände hade de med sig vinväxter, som då drabbats av vinlusen. Massor av vinstockar dog. På något sätt lyckades man få nya vinrankor i Gamla världen. I Chile däremot finns rotäkta vinstockar kvar, ty den förhatliga lusen kunde ej ta sig över ekvatorn.

Kvällens vinprovning var horisontell, dvs fyra viner från olika druvor i olika prisklasser. Vi instruerades titta på färg, doft och smak.
Det första var ett Merlotvin från Sydafrika, mörkt, tungt och strävt. Ingen favorit.
Nr två chilensk Cabernet Sauvignon. Mjukt, runt och gott, men svårt att se skillnad på färgen. En klar favorit!
Det tredje glaset innehöll Syrah/Shiraz också från Chile. Passar till grillat enligt Walter.
Vin nr fyra var Zinfandel/Primitivo från USA, doftade sylt och vanilj, smakade lite sött med kraftig syra. Och kvällens dyraste, 139 kr flaskan. - Detta passar till grillat, menade Walter.
Mellan glasen drack vi iskallt kranvatten och åt pain riche för att neutralisera smaklökarna. Sen fick vi en lyxtrallrik med flera goda ostar bl.a Grueyere, salami och serranoskinka. Och mera vin! Och tungans band hade verkligen lossat. Önskemål om att prova vita viner framfördes med acklamation!
Stort tack till Senja och Walter m.fl. hjälpredor för en trevlig träff med Dala Gille.

Text: Birgitta Edgren



Bilder: Janne Ekman



Kan man starta nya traditioner?

Söndagen den 10 februari träffades några av Gilleta medlemmar för att äta söndagmiddag på restaurant Himalaya.
God mat och rimliga priser. Inget särskilt program men trevlig konversation vid bordet.



Bilder: Janne Ekman